Albin Winkelryd heter en pensionerad poliskommissarie av den gamla, liberala sorten. Under en lång och ambitiös karriär har han spårat åtskilliga bovar och förpassat dem bakom lås och bom. Många av dem har blivit hans vänner och några har han beundrat samtidigt som han beklagat att deras snille använts i brottsliga syften. Albin Winkelryd älskar att berätta om kriminalfall han stött på - gärna över en kopp kaffe och ett flottigt wienerbröd på det anspråkslösa Café Idyll på Söder i Stockholm, där han ofta synts sällskapa med den här bokens forfattare.
Hans Alfredson berättar med stor glädje om den ärrade kommissariens "bästa" fall. Han får mycket snabbt sina läsare på gott humör och får dem dessutom att känna oförbehållslös sympati för en mängd nattsvarta skurkar: den galne trädgårdsmästaren som lurade alla och slutligen "odlade" sig ur fängelset, skådespelaren som - vad man vet - förklädde sig till sig själv och gick från banken med en "extra" miljon i dollar, den pigga lilla damen från Wales som "provade in" gyllene tandproteser och försvann - för att nu nämna några.
De tjugoen berättelserna i "Lagens långa näsa" är mycket underhållande. De är inbördes olika och ger prov på brott av de mest fantasifulla slag, utförda med en smått bisarr genialitet . Historierna är väl sammanhållna och läsaren hålls ofta okunnig om upplösningen till sista meningen - som innehåller det "sesam" som återför en ibland motsägelsefylld handling till en kristallklar verklighet. |
