| Förlag | Bra böcker |
| Tryckt år | 1981 |
| Format | Inbunden (210 x 130 mm) |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| Översättning | Ingegerd Fries |
| Omslag | Eiler Krag |
| Njals saga (1981) |
|
|
|
| Handling |
| Njals saga är den längsta av de isländska släktsagorna och kanske den psykologiskt mest intressanta. Sagan som egentligen är två, berättar om Gunnar på Lidarände, om hans granne Njal på Bergtorsvål och om deras vänskap. Gunnar är högrest och stark, han är rik och den främste bågskytten av alla. Han är rättrådig och vänfast. Han gifter sig med Hallgerd som är vacker men ondsint, sina två tidigare män har hon låtit slå ihjäl och hon blir också orsaken till Gunnars död. Genom hennes vassa tunga, hennes hämndlystna och svekfulla natur, sätts vänskapen mellan Gunnar och Njal på hårda prov. Hon skapar ständig split med grannarna och tvingar Gunnar till åtskilliga mansbot. Men en gång när Hallgerd låtit bränna ner ett visthus för en granne tappar Gunnar tålamodet och ger Hallgerd en örfil. När fiender har omringat Gunnars gård och lyckats skära av bågsträngen, ber han Hallgerd om två hårlockar att tvinna en ny bågsträng "ty de skall aldrig komma åt mig så länge jag kan skjuta med min båge." På detta svarar Hallgerd: "Då skall jag minnas örfilen nu." Och Gunnars sista replik innan han huggs ner är denna: "Var och en har sitt sätt att bli berömd för." Njal sörjer länge sin vän Gunnar. Njal är lagkunnig och framsynt, klok och fridsam. Han har sex barn, tre söner och tre döttrar, och en god hustru, Bergtora. Men också han drabbas av samma öde som Gunnar. Njals äldste son Skarpheden har blivit missledd av svekfullt tal och dräper Höskuld, en släkting till Gunnar, uppfostrad av Njal och älskad av honom som hans egen son. För detta dråp söker Njal förgäves förlikning på tinget. En dag omringas hans hus. Njal vet att slutet har kommit. Men han dör inte ensam som Gunnar. När kvinnor och barn erbjuds att slippa ut innan huset antänds, stannar Bergtora kvar med orden: "Ung blev jag given åt Njal och jag har gett löftet att samma öde skall drabba oss båda." |
|
|
||||||||||||||
| Notes |
| Tidigare utg. i andra övers. Bra Klassiker |