Julia Ferndale, attraktiv medelålders änka, lever i en värld av solida begrepp. Hon har sin Gudstro och hon tror människorna om gott.
Francis Tyte, lite över trettio, är skådespelare - stilig, charmerande, hövisk.
Julia gifter sig med Francis.
Det hon vet om honom är bara lögn. Hon vet inte att det för Francis inte finns några normer; han är en man som med drömkonstruktioner kompenserar det som livet förmenar honom. Så är han skapt: utan moral, utan tro. Han är mannen utan kontur.
Men efter katastrofen - vem dömer? Vem kan fördela skulden?
Var går gränsen mellan godhet och godtrogenhet? Kan man födas till moralisk krympling och ska man i så fall undgå moraliskt ansvar?
Det enda säkra är att vi alla är människor.
William Trevor är inte moralist och minst av allt cyniker; han är en klarsynt observatör av hur våra handlingar föds ur våra inre och yttre förutsättningar, och om detta skriver han med ett medlidande som betvingar. |
