"En kalv med eken stångades" lyder ett gammalt ryskt ordspråk. Att Alexander Solsjenitsyn valt denna självironiska titel för sina litterära memoarer är inte svårt att förstå. "I stället för eken", skriver han, "kan man tala om en gigantisk knölpåk för att symbolisera den ojämna kampen mellan den lilla människan och den allsmäktiga Sovjetstaten."
Men Alexander Solsjenitsyn är ingen vanlig liten människa. Hans förvissning om att han har ett stort uppdrag att fullfölja för att rädda inte blott sina landsmän utan kanske hela mänskligheten får honom att framstå som en okuvlig människa med stor moralisk integritet. Han anser det som sin plikt mot alla dem som offrat sina liv att berätta om tvångsarbetslägrens ofattbara förnedring. Han har fattat ett nästan övermänskligt beslut: "Ingenting i världen - inte ens mina egna barns säkerhet - kan stoppa mina böcker", skriver han.
Hans självbiografi handlar främst om hans tjugo år som författare och ger bakgrunden till hans berömda böcker. Han började sin författarbana med att memorera sina verk i fångbarackerna. Det är en spännande, personlig, men också rolig skildring om hans underjordiska kamp mot myndigheterna, om konspirationens teknik, om hur han kunde sprida sina böcker till sina landsmän och senare även få ut sina manuskript till västerlandet. Man får följa hans utveckling mot allt större självtillit, sedan han förstått att han blivit en maktfaktor att räkna med också i internationell skala. Han skildrar spelet kring Nobelpriset och dramatiken vid utvisningen men han berättar också fantastiska anekdoter ur verkligheten. Hans självbiografi har blivit en märklig och oerhört fascinerande bok - man läser den som en mycket spännande roman.
|
