"Jag heter Eva, vilket betyder liv enligt en bok som min mor rådfrågade när hon skulle välja namn åt mig. Jag föddes i rummet längst in mot gården i ett dystert hus och växte till bland antika möbler, böcker på latin och människomumier, men det lyckades inte göra mig melankolisk, för jag kom till världen med en fläkt från urskogen i mitt minne. Min far, en gulögd indian, kom från platsen där hundra floder flyter samman, han luktade skog och såg aldrig himlen ansiktet, för han hade vuxit upp under trädens valv och ljuset kändes oanständigt för honom. Consuelo, min mor, tillbragte sin första barndom i en förtrollad trakt där äventyrarna genom århundraden har sökt efter staden av rent guld, som erövrarna såg när de lutade sig ut över sin egen ärelystnads avgrunder. Hon blev märkt av det landskapet, och på något sätt lyckades hon överföra det märket till mig."
Så börjar romanen om Eva Luna, Isabel Allendes tredje stora berättelse om kvinnors liv i Sydamerika. Men den nya romanen är inte bara en skildring av Eva Lunas äventyrliga liv mot bakgrund av fattigdom, gerillakamp och mänsklig gemenskap. Den är också en roman om den unge österrikaren Rolf Carlé och hans svåra uppväxt under hakkorsets skugga. De två möts till sist men innan dess har de båda fått uppleva många umbäranden och lidanden, allt skildrat med det mästerliga handlag som gjort Isabel Allende till den främsta kvinnliga författaren från sin kontinent.
|
