Hon var vacker som en docka. En vaxdocka, närapå - så oberörd var hon när hon dömdes till döden för mord. Och vaxdocka skulle hon tydligen bli på riktigt: i Madame Tussauds kabinett, där alla beryktade mördare ställdes ut.
Hon hade ju bekänt, ingenting kunde rädda henne undan avrättningen - om inte överkonstapel Cribb vid Scotland Yard i elfte timmen kunde få fram bevis för att hennes bekännelse varit falsk... Men varför skulle hon ha bekänt ett brott hon inte begått? Hade hon en djävulskt uträknad plan som till slut skulle fria henne? Hade någon annan lurat henne till bekännelsen?
Och dag för dag krymper den korta respiten. Bödeln har snaran klar, falluckan är väloljad...
|
