När fader Willibald, Röde Orms präst, hade kastat en sten mot kung Sven av Danmark, så att kungens tänder röko, blev Orm tvungen att dra sig upp till arvegården Gröning i Göinges skogsbygder med sin familj. Där byggde han sig stort hus och kyrka, och där blev det så småningom handel med huvuden, men inte med Röde Orms, som kung Sven hade tänkt sig. I stället fick fader Willibald döpa de första smålänningarna, och på det stora kristningsgillet för Orms förstfödde blev det flera döpta, om också med hjälp av mycket öl och två skickliga gycklare från Irland.
Om den kvinnogalne prästen från Aachen, som kom till Gröning, berättar också FranG. Bengtsson på sitt oförlikneligt underhållande sätt, och likaså om hur Röde Orm dödade två bärsärkar med ett kvastskaft, när de slogos om hans vackra dotter Ludmilla. Men mest spännande blir denna berömda vikingaroman, när Are kommer hem från Miklagård med tungan avskuren och ögonen utstungna, och berättar om bulgarguldet, så att Röde Orm inte får någon ro, förrän han utrustat skepp och dragit i österled för att hämta den stora skatten. Har man läst om hur denna händelserika resa avlöpte, och slutligen fått veta hur det gick till när vildoxarna återkom mo, då vänder man gärna tillbaka till första bladet igen, ty detta är en sådan bok som blir ens vän för livet. |
