Ingenjör Wolfgang Wülff född 1949 i Tyska Demokratiska Republiken. Han är 26 år nu, gift, har en liten femårig flicka. Därtill nybyggd våning och rentav egen bil. För proletärsonen Wolfgang är detta så bra det kan bli. Han är nöjd med sin lott. Men hustrun Jutta vill klättra på statusstegen, hon vill att Wolfgang ska komma sig upp. Nå topparna. Människan är sig lik, också i en socialistisk stat. Men Wolfgang vill inte rusa runt i ekorrhjulet, han vill inte bli makthavare - makt, har han som ung upplevt, är liktydigt med övergrepp, förtryck. Ynkrygg och slappsvans blir Juttas dom över honom. Hon begär skilsmässa. Wolfgang fortsätter att leva efter sina egna normer. Vara sig själv, annars förlorar man sig själv - det är hans insikt. Fast Loests bok egentligen bara visar att livet och människorna i DDR i stort sett är som livet och människorna i vilket västland som helst, bedömdes den av regimen som samhällsnegativ, ett gift för den engagerade folkrepubliken. Bannstrålen drabbade berättelsen om människan Wolfgang Wülff.
|