I DEADEYE DICK tar Vonnegut oss med tillbaka till Midland City, det "universums rovhål" han smädade i "Morgonmål för mästare", hans mytiska, skräckhumoristiska version av hemstaden Indianapolis. Denna gång är offret Rudy Waltz, vars far har germanism på hjärnan och vars mor är "blott och bart dekorativ" - båda lika onyttiga. När Rudy är tolv år ger fadern honom nycklarna till sitt vapenrum, och för att bevisa sin mandom avlossar Rudy ett skott på måfå. Han dödar hustrun till lokaltidningens redaktör - hon råkar just dammsuga gästrummet i sitt hus åtta kvarter bort när kulan kommer in genom fönstret.
Rudys försök att klara av sina skuldkänslor som dubbelmördare - kvinnan råkade vara gravid - upptar en del av boken. En rad kusliga händelser, framställda som bagatellartade episoder, är vad som gör Vonnegut till en humoristisk författare.
I en av sina böcker låter Vonnegut ett alter ego säga att alla hans hustrur har "fasat för hans pessimism". Men det gör inte Vonneguts läsare. Ju mer pessimistisk han är, desto mer skrattar de. Hans senare romaner uppskattas storligen av skärpta tolvåringar, som tycker de är lättlästa, roliga och "häftiga". Det ska inte glömmas att en "klassisk" författare kännetecknas av att hans läsekrets blir yngre och yngre. Det är barn, inte vuxna, som får Dickens och Scott i present. De skulle hellre vilja ha Vonnegut.
|
