"Jag hette Yanan, och min historia började där den slutade, i Grågåsens hydda på den högsta avsatsen ovanför norra stranden av Öringälven. Min historia är inte så lång och kanske saknar den högre visdom, eftersom jag fick höra början av andra människor och slutet kom förr än jag hade velat. Jag var fortfarande en ung kvinna, då jag lämnade de levandes värld och blev ett andeväsen i de dödas. Därför var det mycket här i världen som jag aldrig lärde mig. Jag visste i alla fall var alla bär växte, och hur man skulle finna de frön som hamstrarna samlar i sina hålor. Jag hade bättre kunskap än de flesta män om de djur som äter gräs och om de djur som jagar... Jag blev skrämd av några av mammutjägarna, när jag såg dem för första gången - av dem som hade bleka ögon och gräsfärgat hår."
Så börjar historien om Yanan, en ung kvinna i de levandes värld, varg och korp i de dödas. Hon bodde för ungefär 20.000 år sedan i trakterna av Kvinnosjön i centrala Sibirien och vandrade på slätter och längs älvar som inte står att finna på några moderna kartor.
Med Renarnas Måne har Elizabeth Marshall Thomas givit oss en trovärdig och levande skildring av djurs och människors hårda villkor under den äldre stenåldern. Berättelsen om den trettonåriga Yanan är saklig, fylld av klokhet och inlevelse, samtidigt som den är andlöst spännande. Minnet av Yanan kommer alltid att leva kvar hos oss.
|
