Jag vaknade i hennes kalla ögon, huttrade som om jag hade sovit i dem, och mindes omedelbart gårdagens kyla.
Trots att konferensen pågått under ett par veckor såg jag henne först i går, strax före middagen, när alla tog en drink, två trappor upp. Jag visste inte vem hon var. Av en ren tillföllighet, trodde jag då, stod vi nära varandra.
Hon haltade något.
Hon heter Lucia och kommer att spela en viktig roll för den svenska ambassadören, som utan synnerlig framgång deltar i miljökonferensen på det glamorösa hotellet i Rom. Men det är inte i första hand som kvinna hon griper in i hans liv. Lucia representerar en tung kraft ifråga om inflytande och livsåskådning och hon företräder en av de makter som slåss om ambassadörens själ.
Dit hör också en kanske ännu mäktigare gestalt, som framträder i olika skepnader, faderliga och chefsmässiga. Och dit hör i någon mån byråkraterna på UD i Stockholm, ledda av en makt- och publicitetshungrig kabinettssekreterare.
Harry Scheins roman är en kvick, bitande elak och innerst inne gripande berättelse, i förgylld inramning. Den ger många prov på författarens skarpslipade tankeförmåga och ovilja mot vedertagna sanningar och bärs upp av hans träffsäkra och smidiga stil.
|
