Kvinnan börjar vakna av Alice Lyttkens är andra delen av den svenska kvinnans historia. Första delen, som kom förra året och mottogs med entusiasm av publik och kritik, spände över flera tusen år. Denna del, som mycket väl kan läsas fristående, skildrar lite mer än ett århundrade, en fascinerande epok. Om 1 700¬talet finns det oerhört mycket skrivet, men kvinnans historia har hamnat i skymundan, och det här är ett komplement till den historieskrivning som bara behandlar männens bragder. Kvinnans århundrade kallades det, men här rivs dimridån undan och man får se den bistra verkligheten: kvinnans totala beroende av manligt godtycke på grund av lagar och fördomar, och hennes kvardröjande i okunnighetens skuggvärld. 1 734 års lag innebar knappast någon förbättring, upplysningstiden ändrade kvinnans ställning i andra länder, men inte i Sverige, och romantiken betydde att kvinnans frigörelse på sätt och vis fördröjdes med ett århundrade!
Alice Lyttkens mål har varit att komma sanningen nära, och det är en sanning som är ganska skakande. Men läsaren blir inte bara upplyst och förskräckt utan också underhållen och road. Med raska drag gör Alice Lyttkens levande porträtt av en rad kvinnor: den kungliga mätressen Hedvig Taube, den olyckliga Magdalena Rudenschöld, författarinnorna Nordenflycht och Lenngren, Ulla Winblad och andra nymfer, soldatänkor, allmogekvinnor, barnamörderskor, förföljda pietister och lättsinniga hovdamer, beskedliga borgarmamseller och brackiga rikemansfruar.
Det är en imponerande prestation att av ett så omfattande och väldokumenterat vetande göra en så medryckande, rolig och i bästa mening lättläst bok.
Alice Lyttkens har själv valt ut sitt rikhaltiga och intressanta bildmaterial.
|
