Det värsta var oförmågan att nå kontakt. Språket och alfabetet i den myllrande jättestaden liknade inte något av dem han kunde; och han, språkexperten, kunde många. Dessutom verkade det som om ordens uttal och betydelser försköts från dag till dag, och från person till person.
En stad som alla andra. men där ändå allt var obegriplighet. Fanns den på jorden överhuvudtaget?
Passet hade tagits ifrån honom på hotellet, ingen intresserade sig för hans problem. Hur hade han kunnat hamna här i denna overklighet när han stigit på planet i Budapest med destination Helsingfors?
Kanske har han ändå en möjlighet att nå ett svar: hos den vackra Epepe (eller hette hon Bebebe, eller Edjedje...) Men en dag är hon borta, andra har flyttat in i hans hotellrum. Hans identitet är nollställd.
Mardröm? Science fiction? Förtäckt samhällskritik? Helvetesvision? Många tolkningar erbjuder sig; säkert är bara att ungraren Ferenc Karinthy driver spänningen till bristningsgränsen i en mycket ovanlig berättelse med ohyggliga perspektiv och många dunkla bottnar. |
