Som självutnämnd Överhund i familjeflocken tar Jan Håkansson till orda. Hustru och Barn morrar, men blodhunden Hugo ignorerar sin husses nyförvärvade kunskaper i hundpsykologi och fortsätter att hänge sig åt sina laster - att idka trädgårdsskötsel och jaga sjöfågel i sängkammarens dunkuddar t ex.
Men det är inte bara hundar och flockmedlemmar i familjen som är utsatta för Jan Håkanssons kvicka penna. Han kåserar vilt och hämningslöst om allt och alla. Om hur man lägger upp sitt 50-årsfirande på självkostnadsbasis eller hur man använder antifoner (ett finare ord för öronproppar). Vårt behov av noshörningar avhandlas, liksom konsten att ljuga, sexualundervisningen i skolan m.m. Inget område är heligt, såväl Jesus och Karl XII som Svenska Postverket och SJ finns med. Vad kan man mer begära av en kåserisamling? |
