Alla var överens om att Lavinia var en högst charmerande gammal dam. Och detta gjorde att hennes svärdotter Janine, kände sig än mer isolerad. För det fanns ingen hon kunde dela sin fruktan och sina misstankar med.
När hon gifte sig med Russell hade hon nästan varit tvungen att bända loss honom från hans mor. De stod varandra mycket nära - vilket var ganska förståeligt eftersom Lavinia tidigt blev änka och Russell var hennes enda barn. Ändå hade Janine en känsla av att deras förhållande inte var normalt, och deras förmåga att kunna läsa varandras tankar störde henne
Men det var inte förrän Lavinia flyttade närmare sin son och svärdotter som Janine började betrakta hennes inflytande som direkt ondskefullt. Och snart insåg hon att hennes svärmor försökte bli av med henne.
Naturligtvis hade hon inga bevis, och hennes misstankar kunde lätt skyllas på överansträngning och hysteri - för hur bevisar man egentligen häxkonst? Dessutom borde inte en framgångsrik psykolog som Janine umgås med sådana tankar.
Hon insåg att hon var tvungen att klara ut situationen ensam - men till och med Janine missbedömde sin svärmors makt...
|
