Med succéer som "Främlingar på tåg", "Ugglans rop" och serien om Tom Ripley har Patricia Highsmith vunnit en hängiven läsekrets och kommit att betraktas som den psykologiska thrillerns mästare. Genom de filmer som gjorts på många av hennes böcker - den första var Hitchcocks filmatisering av "Främlingar på tåg" - har hon blivit känd världen över.
Med Ediths dagbok har Highsmith lämnat thrillergenren och skrivit en inträngande psykologisk studie av en kvinna som mister fotfästet i tillvaron och långsamt drivs över vanvettets gräns. Highsmith skildrar förändringen inifrån med en insikt som är nästan kusligt säker. Var går gränsen mellan det normala och det sinnessjuka?
Edith är en amerikansk hemmafru, idealistiskt lagd, politiskt engagerad, lyckligt gift. Paret har en son, som dock är litet sent utvecklad och oroande känslokall.
Efter drygt tjugo år spricker äktenskapet och Edith lämnas ensam med den nu vuxne sonen, som stannat upp i utvecklingen, och med mannens sjuklige och senile farbror, som hon tvingas sköta som ett barn. Hennes förhoppningar grusas en efter en, både på det personliga och det politiska planet. Hennes enda tröst blir den fantasivärld som hon skapar i sin dagbok och och som står i skarp kontrast till hennes misslyckade liv. Till denna skenvärld flyr hon, och kontakten med verkligheten blir allt bristfälligare.
Ediths dagbok liknar ingen av Highsmiths tidigare böcker, men tonen är omisskännligt hennes, liksom den märkvärdiga förmågan att i en vardaglig miljö där föga märkliga händelser utspelas på ytan, bygga upp underliggande spänningar som efter hand bryter fram och blottar skrämmande djup. |
