Det är tidig vår i Berlin. Det är de där oklara dagarna när allt tycks stå och tveka. Plötsliga regnskurar över staden, som sänder sin stenkolsrök mot en allt ljusare himmel. Kastanjernas knoppar alltmera sprängfulla för varje dag som går. En vår i början av sjuttiotalet.
Vi träffar Herr Gustafsson själv igen, men bara i en biroll. Huvudperson är Målarinnan G. En flicka med klart huvud och säker hand, som har tröttnat på att leva på te och skorpor i sin vindsateljé och finner en utmärkt mecenat i en charmant äldre herre, som visar sig vara både mäktigare och äldre än hon hade trott, många tusentals år äldre...
I en prydlig sarkofag av marmor i Krakows Domkyrka i Polen vilar sedan århundraden Kung Sigismund, en lysande barockfurste från Vasaättens dagar. Spindelväv och damm täcker Sigismund i 1970-talets värld, och ändå spelar han en förvånande aktiv roll i handlingen. I Västmanland invecklas berättarens morbröder och mostrar i alltmera sällsamma mytologiska äventyr. Och på några ställen i trakten av Vintergatan pågår som vanligt ett dramatiskt intragalaktiskt krig mellan excentriska civilisationer. De undgår inte att påverka handlingen.
Kort sagt: våra huvudpersoner går mot en alltmera orolig vår.
SIGISMUND är den fjärde fristående delen i ett system av fem romaner om min tid och min generation, som jag kallar för Sprickorna i muren, I den första, HERR GUSTAFSSON SJÄLV (1971), presenterade jag berättaren, I den andra, YLLET (1973) visade jag något av sjuttiotalets landsbygd. I FAMILJEFESTEN (1975) tog jag steget in i maktens cirklar. SIGISMUND är en roman om tidens undermedvetna, om dess drömmar och dagdrömmar.
Lars Gustafsson
|
