I en briljant och oroande allegori berattar Douglas Fairbairn om ett jaktlag från en småstad i USA. Medelålders, väl etablerade man, veteraner från andra världskriget som träffas varje helg för att jaga. Deras enda gemenskap är minnena från kriget och de vapenarsenaler de ömt vårdar i sina hem. Sedan kriget tog slut och de lyckats i kampen att bli framgångsrika har livet inte längre någon mening för dem. Den borgerliga vardagen saknar spänning och livsinnehåll.
En dag när jägarna strövar genom sitt redan utskjutna jaktområde träffas en av dem av ett skott från ett annat jaktlag. Elden besvaras och en av de främmande jägarna dödas. Jaktlagen drar sig tillbaka. Polisen underrätas aldrig. I stället börjar båda parterna rusta sig för hämnd. De känner sig åter som livsdugliga män. De ska äntligen få leva upp till de hjälteroller som de skrutit med under årtionden.
Skjut! ger en skrämmande tankeställare om konsekvenserna av det manlighetsideal som har tuffheten och modet överst på statusskalan. |
