Irland. Järnåldern. I Connaught styr drottning Maeve, Gudinnan på jorden. Hon som berusar. Ingen man tillåts uttala hennes namn. Hennes gemål, Ailell, får leva vid hennes sida i sju år, innan han som ett fruktbarhetsoffer dödas av den unge krigare som hon har utsett till att bli den nye Ailell under nästa sjuårsperiod.
Men Lugh Mae Romain dödar kungen av misstag och i otid.
Det hjälps inte att han är drottningens skyddsling och harpspelare vid hennes hov. Inget straff är grymt nog för detta fruktansvärda brott. Lugh måste fly.
Om detta och andra händelser ur sitt tidigare liv på Irland berättar Lugh för sin vän, den romerske kejsaren Hadrianus. Han berättar om sin vistelse hos kung Conor av Ulster, om jakt och gillen tillsammans med Ulsters legendariske envigskämpe Cuchulain, om vapenövningar som ständigt växlar med härnadståg, om kvinnorov, om svek och hämnd och om hur han sårad togs om hand av Tuatha de Danaan, ett folk som bodde i älvhögar och ansågs besitta trolldomsmakt. Hos detta folk rådde matriarkat, och tiden tycktes stå stilla. När drottningen upptäckte hans gömställe hamnade han på nytt mitt i den segdragna striden mellan Connaught och Ulster. Då hade han bara en önskan: att lämna krigarlivet och med harpan på ryggen gå ut i världen som en fri man. |
