Anne-Marie är en medelålders kvinna. Hon sitter i ett gammalt hus som hon ärvt, ensam men omvärvd av det förflutna. Framför allt minnet av hennes far, Henning, en undantagsmänniska som ingen förstod utom kanske hans dotter. Hennes liv med Henning växer fram ur de slitna ting och halvt förgätna händelser som nu blir levande för henne. Till sist står fram en av de finaste bilder av ett förhållande mellan far och dotter som man kan tänka sig. Runt henne växer också andra sidor av världen, andra människor, somliga välkända för den som läst Kerstin Ekmans föregående romaner: Jenny, Konrad, Ingrid och många fler.
Framför allt är "En stad av ljus" en roman om kärlek, i ovanliga, gripande eller upprörande former. Det är också en roman om hur man kan tänkas förhålla sig till livet, hur det obegripliga möjligen ska kunna fattas, hur en ny Värld ska kunna byggas av gamla stenar, annan hud.
"En stad av ljus" knyter an till Kerstin Ekmans romaner "Häxringarna", "Springkällan" och Änglahuset. Men det är en berättelse som mer än de flesta står på egna ben, känslig och stark, fängslande och vemodigt tankfull och med ett stråkdrag av mystik igenom den intensiva, illusionsfria men oändligt varma skildringen av människor.
|
