Han hade varit en stilig och begåvad pojke, Henrik, kanske lite flyktig i sina intressen bara.
Nu, efter kriget, är han en obetydlig ämbetsman, en medelålders herre som gärna står vid fönstret och ser livet rusa förbi; gift, men fjärran från den stora kärleken. Varför blev det så?
Tänk om ödet hade velat annorlunda, tänk om...
Henrik drömmer vid sitt fönster.
Så händer det ofattbara, en av hans drömmar blir verklighet, drömmen att få resa till Italien. Men kan han någonsin resa ifrån den grå vardagsledan, förföljer den honom kanske inte på Roms myllrande gator och i Neapels solgnistrande kvarter: utanförkänslan, övertygelsen att vara en fördetting som livet gått förbi? Ända tills - ända tills han möter en av gatans flickor och får en idé: om han hjälper ödet lite på traven kanske han i alla fall, innan allt är för sent, ska få uppleva den allra största drömmen, den stora, den verkliga kärleken.
Och lyckan ler mot honom. Är det dröm som blir verklighet? Eller verklighet som blir dröm?
I alla fall har han fått något att minnas.
Där vid fönstret.
|
