Kriget var äntligen slut men nöden fanns kvar. Själv hade jag mitt eget, två och ett halvt kilo, sprattlande, skrikande lilla problem - Michael. Ända från sitt första motsträviga andedrag var han ett svårskött barn. Han var varken lik sin far eller sin bror men det dröjde länge innan jag kom på tanken att Michael kanske inte var Kurts son.
Jag hade stoppat undan den betydelselösa, flyktiga episoden med Manfred Halban djupt ner i mitt undermedvetna. Den hade inte betytt annat för mig än en liten vänlighet mot en stackare som snart måste dö. Och han hade varit så hänsynsfull och förblivit en främling. Av sådana förbindelser blev det inga barn - eller blev det kanske det?
Andra delen av Marion lever—en fascinerande kvinnoskildring! |
