HONORÉ DE BALZAC: VALDA ROMANER
Honoré de Balzac (1799-1850) kan med fog göra anspråk på att kallas Frankrikes störste romanförfattare. Samtiden uppskattade honom icke till hans fulla värde - men eftervärlden har med allt djupare beundran urskilt rikedomen, storheten och kraften i hans skildring av samhället och människorna. Balzac sammanfattade alla sina romaner under den gemensamma titeln La comédie humaine, och de utgöra på sätt och vis en helhet: samma figurer dyka upp i de skilda verken, och personerna äro förenade genom släktskapsband och bekantskap. Man får känslan av att hela den franska nationen och hela tidsåldern lever och rör sig i dessa volymer som äro så överfulla av karaktärer, öden och miljöer. Det är ingen förhävelse att diktaren kallade sitt verk Den mänskliga komedien: det djärvt världsomspännande i anläggningen, det visionärt åskådliga i utförandet göra jämförelsen med Dantes gudomliga komedi berättigad. Men Balzac dväljes icke som Dante i spekulationens och drömmens övervärldar, utan han vandrar kring, spörjande, grubblande och iakttagande, i själva den mänskliga verklighetens och erfarenhetens provinser.
Huvudpersonen Goriot i Balzacs roman Pappa Goriot är en av de stora passionsgestalterna i Balzacs författarskap. Denna roman om en faders tragedi utkom 1835 och anses av många tillhöra världslitteraturens allra yppersta verk. Det fantastiska typgalleriet på madame Vauquers flottiga pensionat, där Goirot är en av gästerna, är ett koncentrat av de fascinerande och skiftande människoödena i storstaden Paris. Romanen skär igenom alla samhällslager, den är ett tvärsnitt av en hel värld av ljus och skuggor, laster och dygder. I denna mästerligt skildrade miljö växer romanens huvudgestalt fram. Pappa Goirot är på en gång vördnadsbjudande och löjlig, förödmjukad och värdig, ett offer för sin kärlek till sina hjärtlösa döttrar, en kärlek som samtidigt ger honom all hans lycka och glädje i livet, en sann Balzacfigur. |
