- Monsieur Poirot, jag är absolut tvungen att på ett eller annat sätt göra mig kvitt min man!
Orden var Jane Wilkinsons och hon riktade dem mot Hercule Poirot. Förgäves försökte han förklara för henne att mord inte var hans specialitet. Jane Wilkinson, lady Edgware - den berömda skådespelerskan, Londonpublikens älskling - var van att få sin vilja fram. Hon fick det den här gängen också.
När den existerande lord Edgware samma kväll hittades mördad med en kniv i nacken, fanns det dock flera misstänkta än den guldblonda lady Edgware. Hercule Poirot fick god användning för sina grå celler. Varför dukade den berömde filmhjälten upp sin historia om "mannen med guldtanden"? Vilken roll spelade Carlotta Adams, berömd imitatris? Och varför försvann den tvålfagre betjänten? Med alltmer spinnande belåtenhet finner sig läsaren tillrätta med detta brokiga sällskap och med M. Poirot - belyst med förälskad ironi av författarinnan - och konstaterar förnöjt för sig själv att detta är "en äkta Christie". |
