En dag blir arkitekten Garrone mördad med en stenskulptur föreställande en erigerad fallos. Utanför brottsplatsen har ett vittne iakttagit en stor blond kvinna med orangefärgade byxor. Hon antas tillhöra stadens lätta garde. Hennes kläder hittas men själv är hon som uppslukad av nattmörkret.
Den som får uppdraget att söka efter den mystiska Söndagskvinnan och utreda mordet på arkitekten är kommissarie Santamaria, en medelålders syditalienare med mörka mustascher och en - som det visar sig - intuitiv känsla för tillfälligheternas ibland tragiska, ibland komiska lek i tillvaron.
Santamarias efterforskningar leder honom bort från halvvärlden och in bakom societetens kulisser. Romanen blir en undersökning av en hel stad, Turin, dess yttre struktur med gator som i räta vinklar korsar varandra, med piazzor som steks i sommarens eftermiddagssol och bjuder svalka och skydd först när mörkret faller, med parker och förorter, med kullarna där de rika bor. Men också den mänskliga strukturen: rösterna, de hemliga förbindelserna, de skrivna lagarna som ingen ostraffat bryter mot och de oskrivna som man sällan utmanar: "kretsarnas" riter och koder.
|
