De här tjugo berättelserna spänner från nutid tillbaka till författarens ungdom; ofta ännu längre tillbaka. I många av dem är det Isaac Bashevis Singer själv som berättar, i de övriga överlåter han ordet åt andra, allt medan tider och miljöer skiftar: sekelskiftets Warszawa och små gudsförgätna polska byar eller moderna storstäder som Buenos Aires och New York.
Ändå finns det ett genomgående tema: undran över livets mening, över människornas - naturligtvis främst judarnas - lidande, över vilket spel övernaturliga väsen kan driva med oss; och klarsynen att drifter och passioner spelar en oerhörd roll i vår tillvaro.
I en av berättelserna brottas huvudpersonen med en skräck som tagit rent fysisk gestalt - något "som kändes som gummi eller deg eller som någon sorts skum". I en annan figurerar en ondskefull greve som försvurit sig åt Djävulen och med magi skapar en kvinnlig demon som blir hans älskarinna.
Antagligen finns gud. Säkert är att kärleken finns, om den också kan ta sig de egendomligaste former. Kanske är berättelsen om Moishele den mest gripande - Moishele som var beredd till det yttersta för kvinnan han älskade...
|
