Så länge allt fungerar normalt är nutidsmänniskan oftast nöjd med den världsbild som den moderna vetenskapen ritar upp för henne. Men om hon drabbas av en katastrof, vad har hon då att hålla sig till?
Det är den frågan Tore Zetterholm ställer i sin roman. Dess huvudperson är en svensk Unescotjänsteman, skeptisk mot all vidskepelse, på hjälpuppdrag i Afrika. Plötsligt är katastrofen över honom, och han upplever sin egen totala hjälplöshet.
Vad är meningen med det som sker? I sitt desperata sökande efter svaret förs han till främmande länder och konfronteras med den sumeriska forntidsmyten om guden Oannes.
Parallellt med nutidshistorien löper en berättelse från sumerernas Ur. På fyratusenåriga kilskriftstavlor skildrar skrivaren Igmil-Sin sin tragiska kärlek till slavilickan Dabitum och sina försök att finna tröst hos gudarna.
Tore Zetterholm visar att det väldiga avståndet i tid och rum mellan dessa två berättelser egentligen inte existerar: inför de stora livsfrågorna är människan sig lik.
Romanen öppnar ett svindlande perspektiv. Om det är mot något faktiskt i världsrymden eller mot bottenlösheten i en sörjande människosjäl, det får läsaren själv avgöra. |
