"Vad är det som har hänt med oss? Nånting har hänt. En gång var jag pojke och hon var flicka och vi var nya för varandra", säger hjälten i Joseph Hellers nya roman Bob Slocum om sitt äktenskap.
Slocum är en typisk representant för den västerländska lyckodrömmen. Han är i sina "bästa år", i full färd med att göra en framgångsrik karriär på Det Stora Företaget, gift med en vacker kvinna, tre barn, två bilar, ett välordnat umgänge och lite historier vid sidan av för att visa att han fortfarande är en tusan till karl.
Men obönhörligt skalas fasaden av. Karriären sker på bekostnad av andra, som inte är lika artiga, välklädda och anpassade. På Företaget är i själva verket alla rädda för varandra, även om alla låtsas vara goda vänner. Äktenskapet är inte så lyckligt som det ser ut - det är mest gräl vid middagsbordet och småfyllerier på bjudningar. Dottern sitter på sitt rum och ser på TV och vill helst flytta hemifrån, och en av sönerna plågas av konkurrenssamhällets krav. "Pojken har ingen tävlingsanda", säger gymnastikläraren.
Under den välpolerade ytan är i själva verket alla rädda för varandra - en rädsla som speglar en galen värld, lyxförpackad och strömlinjeformad, behärskad av materiell välfärd i stället för lycka, där förfalskningen av tillvaron drivits så långt att alla tror att de har det bra och där ingen orkar göra uppror. "Jag har förlorat förmågan att trassla till saker och ting - som jag hade som barn", som Slocum uttrycker det.
Joseph Heller har skrivit en bok som man inte glömmer, en av de sällsynta stora läsupplevelserna. Det är den enda roman han publicerat efter "Moment 22" som kom ut för tretton år sedan. Det är en bok som tränger långt under ytan, som avslöjar våra vanligaste föreställningar om tillvaron, och som inte lämnar något utrymme för illusioner.
Heller har själv sagt om denna bok: När jag var färdig med "Moment 22" kände jag att jag hade skrivit en roman som jag skulle tycka mycket om att läsa ifall någon annan hade skrivit den. Jag känner på samma sätt for "Nånting har hänt"! |
