Vem dödade Boy Staunton?
Den frågan, ropad i en fullsatt teatersalong, fungerar som startskott för den märkliga berättelsen om familjen Stauntons öden och äventyr, återberättade av Boys son David, som också är den som ropat ut den avgörande frågan. Det är denna för honom själv obegripliga handling som leder honom till en kvinnlig analytiker i Schweiz, där hans liv rullas upp i en analys, som inte är något mindre än en bitsk intellektuell-psykologisk duell på högsta underhållningsnivå, Och det är på denna analytiska scen som mantikoran - en mytisk varelse med en människas ansikte, tredubbla tandrader, ett lejons kropp, en skorpions stingande svans, en röst gäll som en flöjts och en stark begivenhet på människokött - gör sin entré och gestaltar sin intrikata roll.
Under analysens gång får vi åter möta den dynamiske, charmerande, hänsynslöse Boy Staunton, hans vackra tafatta hustru som aldrig lyckas hänga med i den ståndscirkulation i expressfart som för Boy Staunton till samhällets absoluta sociala och ekonomiska topp, hans andra hustru, Denyse, härsklysten och girig, och de första kvinnorna i Davids liv - dels den stora tonårskärleken, dels den kvinna, en av hans fars älskarinnor, som handfast men elegant initierar honom i Kärlekens riter. Här stöter vi också på, denna gång i en viktig biroll, historikern Dunstan Ramsay från Femte rollen, som genom Mantikoran får en ny och oväntad belysning, nya infallsvinklar som subtilt fördjupar och breddar skeenden och karaktärer vi redan mött i den tidigare yolymen, även om båda böckerna med stor behållning kan läsas fristående.
Vad är myt, vad är verklighet? Vad är sanning, vad är magi? Det är frågor som inställer sig vid läsningen av denna kvicka, dubbelbottnade och i djupaste mening förtrollande bok.
Robertson Davies är kanadensisk litteraturprofessor och betraktas som en av den amerikanska kontinentens finaste prosaister. Hans produktion omfattar både romaner, dramatik och essäer. |
