Striderna om de små öarna i Stilla havet 1 943 var förbittrade, de kanske blodigaste under hela andra världskriget. Japanerna hade bitit sig fast och försvarade sig ursinnigt. Amerikanerna måste till varje pris få fienden därifrån. Om detta avgörande skede berättar Leon Uris Kanske aldrig mer. "Att jag är stolt över att ha tjänstgjort i marinkåren bör stå klart för varje läsare av Kanske aldrig mer", skriver han sitt förord. Orden andas en berättigad stolthet, de amerikanska marinsoldaterna blev legendariska för sitt mod. Ofta stod kampen man mot man, under vidriga förhållanden i lera och djungel.
Kanske aldrig mer ger en starkt verklighetsnära bild av män i hård strid, av soldaternas lidanden och förnedring. Men också av kamratskap, kärlekshunger och skräck. |
