Vintergatsimperiet var bankrutt - totalt och ohjälpligt bankrutt. Nöden kunde kanske ha avhjälpts genom ett ärorikt krig med någon svagare grannstat, men de närliggande imperierna var precis lika konkursmässiga. Återstod alltså bara för imperiet - som bestod en handfull utfattiga småplaneter i en obetydlig del av vintergatan att rädda finanserna genom ett plundringståg till någon av de gamla imperieplaneterna, de sorgliga resterna av det väldiga vintergatsimperium som för tvåhundratusen år sedan hade härskat över hela vintergatan. Planeterna var övergivna och fyllda till bristningsgränsen med en svunnen civilisations underverk. Tyvärr var de också fyllda till bristningsgränsen med en svunnen civilisations ohyggliga försvarsredskap. Det innebar en säker död att landa där.
Alltså sändes menige soldaten Bernhard Rordin ner till den mest lovande planeten, tätt följd av sin värste plågoande överste Järnkäft, samt en utpräglat feg robot, för att rekognoscera. Trion hamnade på en planet som styrdes av en allenarådande elektronhjärna som fått nippran och hade befolkat planeten med figurer hämtade ur alla usla romaner den kunnat finna, och...
Men läs själv hur det gick.
|
