Den heraldiska expertisen hade gillrat fällan, sett till att betet var smakligt och lockande. Nu hängde allt på James Bond, agent 007. Skulle han kunna ge tillräcklig trovärdighet åt Sir Hillary Bray, skulle Bond kunna klara sig genom de snår, som stamträd bildade, undvika de snubbeltrådar, som ättelängder erbjöd den fåkunnige?
Bond såg sig omkring i baren. Den var flott, men inte flottare än vad man kunde vänta sig. Där fanns mjuka stolar, goda drycker. Men då hände det verkligt oväntade: baren började fyllas av flickor av en sådan utsökt kvalitet, av en sådan bländande skönhet och med så spännande jumprar, att Bond endast med svårighet kunde dölja sin förvåning..
Vad gjorde dessa skönheter uppe i ett alphotells luxuösa privatavdelning? Varför hade Blofeld samlat dem där? Eller var det verkligen Blofeld - den gamle chefen för SPECTRUM - som nu uppträdde under namnet greve de Bleuville och gjorde anspråk på denna urgamla titel? Eller jagade han ännu ett hjärnspöke?
Det skulle framtiden utvisa - nu var han ensam, kanske utlämnad åt det hemska öde SPECTRUM alltid hade i beredskap åt den fiende, som begick det minsta felsteg. |
