När den kände operaregissören häromåret gav ut en memoarbok, som han kallade "Teaterbiten" fick den genast ett livligt och varmt mottagande av press och allmänhet.
"en kvick och slagfärdig humanist", skrev Teddy Nyblom, "ett lysande stycke kulturhistoria", utropade Kar de Mumma.
I "Teaterbiten" mötte man det oscariska Stockholm med kända dåtida profiler, bland dem författarens egen släkt på fädernet och mödernet, Cavallius och Levertin.
Efter några år som praktiserande jurist kapitulerade den unge Ragnar Hyltén-Cavallius - icke utan vånda - för en håg till teaterkonsten som var så stark att den krossade omgivningens påtryckningar och hans egna tvivel. Juristkarriären var slut för alltid, konsten och det stora äventyret låg framför honom. Här börjar berättelsen i - följa sin genius.
Den för oss till det första världskrigets Tyskland och Berlin med en högt uppskruvad livstakt och ett blomstrande teaterliv, till lyckliga och svåra år vid Svenska Teatern i Helsingfors, till pionjärtidens filmateljéer hemma och ute.
Med öppet sinne för människor och poängrika anekdoter öppnar han dörrarna till 20- och 30-talens tongivande litterära och konstnärliga kretsar och glada sällskapsliv. I ny och roande belysning visar han oss en rad av den tidens store, Max Reinhardt, Selma Lagerlöf, Gösta Ekman, Elin Wägner, Greta Garbo, Aino Ackté, Alma Söderhjelm och många andra.
Memoarlitteraturens vänner skall verkligen uppleva många överraskningar och högtidsstunder i - följa sin genius. |
