| Frands, nyskild och något nergången, har fått tillfällig bostad i ett kollektiv för att avsluta en översättning som han åtagit sig. Tyvärr är den inte ens påbörjad, och för att dölja detta dystra faktum börjar han skriva på måfå på maskinen. Ett brev till sin tvåårige son (han kan ju läsa det när han blir stor nog) om varför mamma och pappa måste skiljas. Om sin egen barndom i arbetarstadsdelen Amager, om Frank, fotbollskompisen som han växte upp med. De var oskiljaktiga på planen och utanför, Frank var den stora bollbegåvningen, själv var han halvbra, men tillsammans blev de ett bejublat radarpar. Han berättar om hur deras vägar skildes, Frank blev proffs i Tyskland, själv blev han journalist och aktivist i den nya vänstern. Om hur de möttes på nytt, Frank med förstörda knän efter proffskarriären, han själv med en stor politisk besvikelse och ett havererat äktenskap. Om den stora katastrof som sedan inträffade. Om hur han sitter där och begrundar den förstoring av Frank som han fortfarande har på väggen, där Frank - i sitt livs ögonblick - hängande luften nickar mål på Wembley. Den där fotbollsängeln, som hans fru brukade säga. Fotbollsängeln är en roman om mäns sätt att vara, om deras förhållande till kvinnor under pressen av den nya kvinnofrigörelsen, om konfrontationerna mellan personligt liv och politiskt engagemang i den generation som var ung år 1968. |
