Garion stirrade i förstenad misstro på scenen som utspelade sig nedanför honom. - Jag är angarakernas gud! tjöt den vansinnige Urvon. - Så? Zandramas hånlog. Förbered dig då att möta det dödliga hugget från Järnhands svärd, det som spillde din mästare Toraks liv, ty nu kallar jag hit Gudadräparen! Zandramas lade tygbyltet på det svarta altaret och lyfte blicken mot springan i taket. - Skåda din son, Belgarion! ropade hon. På altaret låg Geran. Barnets ansikte var förvridet av fruktan och gnydde förtvivlat, ett hopplöst, översiggivet ljud..." |