I sin nya bok Droppar av vatten, droppar av år har Rolf Edberg återvänt till sina fjäll, denna gång Rondane, "längtansfjället bortom barndomens snävare horisonter". Nu går han på en minnesvandring som möjligen också är en avskedsvandring - ensam men inte allena, för som osynliga följeslagare har han medvandrare ur två yngre generationer och ytterst i föl jet; ett halvsekel tillbaka, skymtar en fjunig yngling som en gång bar hans namn. Så sluts tidens krets; det ger en sällsam spännvidd åt framställningen.
Ur vandringen under några vårliga vattenveckor växer en bred framställning av vattnet som kosmisk och planetarisk företeelse, som livets vätska, sakral men missbrukad.
Det står rymd över skildringen av hur nya grenar av mänskliga insikter låter oss ana hur krafter ur galaxernas djup verkar på organismerna genom vattnet i deras celler och leder oss ut i trevanden att möta andra planetariska civilisationer vid rymdens vattenhål.
Droppar av vatten, droppar av år formar sig till en Vattnets Höga Visa, utan något riktigt motstycke i vår litteratur.
|
