När Dawa ser ut mot sin gränd Lhasa upptäcker han att huset är omringat av kinesiska soldater med skjutklara kpistar. Så börjar Tore Zetterholms roman om tibetanen Dawa Changba som har en engelsk far och en tibetansk mor.
Liksom sitt folk slits Dawa mellan ytterligheter: mellan den gamla religiösa livsstilen som gav mening åt ett hårt jordeliv men höll folket kvar i medeltid och misär, och den kinesiska kommunismen som byggde vägar och sjukhus men kunde ge föga tröst inför döden och sorgen.
I ett färgstarkt livsöde sammanfattar Tore Zetterholm det tibetanska dramat, som djupare sett handlar om oss alla, fastän det utspelas på en hög och sällsam scen. För hotas inte även vi av å ena sidan fanatismer och vidskepelse som vill fylla tomrummet efter döda religioner och åden andra av en skenande materialism som glömmer själens hunger? Drömmer inte även vi om den syntes som Dawa Changba tycker sig finna i de gamla tibetanska framställningarna av hur vishet paras med barmhärtighet?
Det har tagit författaren flera år att - ofta på plats i Tibet - samla stoff till sin roman. Den rymmer skakande skrönor om trollkunniga lamor och kinesiska vägbyggare. Men den är varken någon fantasifull reseberättelse eller någon politisk partsinlaga. Den är framför allt ett fascinerande diktverk, förlagt till en del av världen som för de flesta västerlänningar är totalt okänd. Den berättar på skön stram prosa om en evig dröm. |
