Doktor Zjivago är en roman i den stora ryska berättartradstionen, av många kritiker betecknad som den märkligaste litterära händelsen efter revolutionen. Redan dess tillkomsthistoria gör den sensationell. Den skrevs under den relativt liberala tid, som följde på Stalins död, då den store lyrikern Pasternak trodde sig på nytt kunna ta till orda efter en lång tid av tystnad, denna gång som romanförfattare. Boken kom emellertid aldrig ut i Ryssland, däremot Italien och genom den italienske förläggarens förmedling på en rad andra språk. Pasternak vägrade nämligen att göra de beskärningar, som påyrkades av de ryska myndigheterna; den svenska översättningen är emellertid gjord efter originalmanuskriptet.
Efter en olycklig barndom, med aldrig helt förgätna diktardrömmar bakom sig, kommer den unge Jura Zjivago till Moskva för att studera medicin. Han upplever de många svårartade kriser, som förebådar den stora revolutionen, tjänstgör vid den ungerska fronten och flyr slutligen med sin familj undan hungersnöden i Moskva till bergen i Ural. Här träffat han ånyo en ung sjuksköterska, som han mött under kriget, Lara. De dras oemotståndligt till varandra men inte med någon vanlig lidelse. På ett självklart och mystiskt sätt känner de att de hör tillsammans: "De älskade varandra därför att så ville allting omkring dem, himlen över dem, molnen och träden."
Men deras kärlek blir av kort varaktighet. Jura återvänder till Moskva, ensam. Den revolution som han hälsat som en befriare visar sig innebära tvång och förtryck. Dess idéer, förgrovade och förnekade, är honom i grunden oacceptabla; för honom framstår alltid som det högsta i livet människan och hennes förhållande till sina medmänniskor och universum.
Omkring dessa båda huvudpersoner målar Pasternak upp ett gigantiskt panorama, ett myllrande galleri av personer, en överflödande rikedom på händelser under denna kaotiska epok. Det gör DOKTOR ZJIVAGO till en stor samtidsroman, en av de största. Men vad som framför allt ger den dess oerhörda intresse är att vi här, i en stor diktares gestaltning, möter ett enskilt öde, som trots sitt skenbart förvirrade och slumpmässiga förlopp kan tolkas som representativt för människans eget, för hennes litenhet men också hennes okuvlighet.
BORIS PASTERNAK föddes år 1890 i Moskva. Han tillhörde en rikt konstnärligt begåvad, liberal familj. Musiken och filosofin lockade honom, men så småningom inriktades hans intresse helt på litteraturen. Av Majakovskij och futuristerna mottog han starka intryck, vilka han dock förvaltade högst personligt, alltifrån debutdiktsamlingen Tvilling bland molnen, 1914, till Vidsträckt är jorden, 1945, och hans självvalda isolering har märkligt nog tolererats i Sovjet. Han har också framträtt som en mästerlig översättare, bl.a. av Shakespeare. År 1958 utkom på flera språk, dock icke i Sovjet, hans roman Doktor Zjivago, som förde honom fram i första ledet av nutida berättare och som främst bidrog till att 1958 års Nobelpris i litteratur tilldelades honom. |
