Wirrun var lycklig. Han och hans gyllene Murra levde ett fritt och ohämmat liv, och de tog vad de behövde direkt från landet så som människorna alltid gjort. Men Murra, den skrattande, underbara Murra, hade en gång varit en yunggamurra, en vattenande, och visste att hennes systrar en dag skulle kräva henne tillbaka igen.
Och samtidigt lurade ett annat hot i landets mörka hörn, lurade och tillväxte i styrka; ett ont och sällsamt ting som kallade sig Döden. Det var en människoskapelse, som emellertid blivit till något ont, och Wirrun gavs uppgiften att rätta det som gått snett.
Och sålunda slöt sig skuggorna kring Wirrun när han drog ut för att söka den som kallade sig Död, för att binda den eller krossas av den. |
