Utomjordingarnas väldiga flotta av rymdskepp rusar fram över dataskärmen.
Vid datorn sitter Johnny, beredd att skjuta vartenda fiendeskepp i småbitar och rädda mänskligheten - precis som han har gjort så många gånger förr, i andra spel.
Men den här gången beter sig inte utomjordingarna som de ska. De ger upp. De vill inte längre dö. För Johnny och hundratusentals andra dataspelare är alltsammans en lek, ett spel med ett oändligt antal liv. Men plötsligt kommer en röst ur datorn: Vi vill inte dö! Vi vill åka hem!
Så medan världens alla krigshärdar kommenteras i TV:n i vardagsrummet, föräldrarna grälar och gängkrigen pågår därute i förorten, sitter Johnny framför datorn och finner till sin förvåning att varje krig har två sidor. Och att det som bara var ett spel kanske samtidigt är någoning mycket mer och mycket allvarligare ... om man är stark nog att känna medmänsklighet och har nerver nog att inte trycka på avskjutningsknappen så snart tillfälle ges. |
